04
Jun 10En romans med fjärilar i magen och lyckligt slut!
Idag slutar jag mitt jobb. Från och med idag är jag inte läraren Emil Jansson längre utan bara Emil Jansson. Jag tänkte summera mina två år som lärare och dela med mig lite av tankar om hur min resa som lärare har varit.
Lärare 24h
Det finns ett uttryck som lyder ”sportsman 24h” som innebär att man satsar fullt ut, dygnet runt, till sin idrott och för mig har rollen som lärare varit så, både på gott och ont. Att vara lärare är så mycket mer än att bara stå i klassrummet och undervisa, förutom rättning, bedömning och att ge feedback till eleverna så är man även en förebild. Därför har jag nästan alltid på något sjukt sätt tänkt ”hur uppfattas jag nu?” Jag tycker det är viktigt som lärare att uppfattas som en seriös person men samtidigt inte vara för stel. Man ska skapa ett förtroende från eleverna och det gör man på olika sätt beroende på vem man är. Jag är 25 år och var 24 när jag började som lärare. Åldern har helt klart vart en fördel och en nackdel. Fördelen är att jag kan relatera till eleverna. Nackdelen är svårigheten att bygga upp respekt. Detta är något jag kämpat med under min två år, och jag kan säga att jag idag är nöjd (dagen jag slutar) med den respekt jag får från eleverna. Jag kanske inte är den stänga läraren, utan snarare den läraren som byggt upp min trovärdighet med fokus på dem mjuka värderingarna.
Är skolan modern?
Ja, jag vill påstå att den skolan jag jobba på är modern och har alltid som mål att vara i tiden. Men är skolan överlag i Sverige modern i den form som den är idag?Gymnasieskolan är till för att vilja lära sig och inte tvingas till att lära. Skolan är för eleverna och deras mål och inget annat. Tyvärr är det inte så, för när eleverna kommer till gymnasiet är det många som är skol-trötta efter ha haft nio år på grundskolan. Ordet skola är inte det ballaste ordet de vet. Om jag skulle filosofera lite hur jag skulle vilja att gymnasieskolan (vi pratar fortfarande generellt och inte om den skolan specifikt jag jobba på) skulle se ut, så skulle jag basera den på vad eleven vill och vad de har för mål. Jag vet att det är svårt som 16 åring att sätta upp mål, men det är där vi som lärare/pedagoger/coacher ska hjälpa dom att formulera sina mål. En mål fokuserad elev ser var de är på väg och förstår sambandet i det de lär sig. Tänk er såhär, att istället för att läraren gör uppgifter baserad på kursplaner & kursmål, är det eleven själv som skapar projekt utifrån kursplaner & kursmål. Låter eleven själv bestämma hur deras skola ska se ut och då kanske den inte ens heter skola. Detta kanske är en utopi men jag vet att några kollegor har testat liknande modeller kring vissa kursmål och oftast med bra resultat. På sätt och vis jobbar den skolan jag har jobbat på enligt denna princip, men jag skulle vilja att eleven själv kunde rikta sin utbildning mot det specifika målet den har satt upp.
Tiden räcker inte till! Jag räcker inte till!
Ett problem jag har haft under året är att jag vill så mycket men hinner inte med allt jag vill. Jag skulle helst vilja möta varje elev individuellt och ha styrkesamtal med var och en av de. Peppa de för att lyckas & ge de verktyg utöver vad som står i kursplanerna. Men man hinner inte. Nästan hela detta år jobba jag 62.5 % och kom i stort sett till jobbet och hade lektion och sen gick hem. Så detta stycket är egentligen riktat till de elever som läser detta. Jag ville verkligen, verkligen vara där för er men ibland hann jag inte med. Detta är något som jag grubblat över mycket och delvis skäms över. För jag tror att man behöver stärka eleven och lära känna eleven för att sen kunna på en individ nivå coacha eleven för att lyckas med studierna och utanför studierna.
Om jag lär dig så lär du mig! Är det en deal?!
Min syn på att lära ut handlar mycket om att vara prestigelös, ingenting är mitt och ingenting är ditt, vi gör detta tillsammans, lärare och elever. Detta är ett tankesätt jag har haft under min tid som lärare. Min inställning är att från och med när jag går in i klassrummet, eller snarare innanför skolans portar, att aldrig vara varken över eller under någon. För jag tror om jag lär en elev eller kollega någonting eller bjuder på mig själv som person så kommer jag få många upplevelser och kunskaper tillbaka. Därför är mitt motto: Jag lär dig, om du lär mig!
Tusen tack för upplevelserna och vänner för livet.
Som en summering av detta blogginlägg vill jag bara säga att den skola jag jobbde på har fått mig att ändra synen på gymnasieskolan som form för utbildning. De människor som jag har mött under de två åren bär på ett stort hjärta i alla led, från lokal vårdaren till rektorn, så tänker man på elevernas bästa både studie resultatmässigt och även för de som individer. Ni är så jävla grymma och jag vet att jag har sagt det flera gånger men detta är värt att upprepa. NI ÄR BÄST!!!
Tack för två helt underbara år.
/Emil Jansson, Örebro
(detta inlägg har automatiskt publicerats och när du läser detta så står jag säkert på en trottoar och hejar på alla studenter som åker i sina flak)
juni 4th, 2010 at 14:51
Jag har läst och håller med så mycket i det du säger. Det med tiden som inte räcker till tror jag gäller alla lärare eller egentligen alla som arbetar med människor. Man vill mer, hela tiden.
Det är fler saker som jag instämmer i. Men nu vill jag bara säga att det har varit en ära att lära känna dig och en ära att ha haft dig som arbetskamrat. Jag är hedrad, stolt, glad och nu också lite sorgsen då det är en avskedets dag på flera sätt.
Men detta kan ju, som elever och rektor sa i sina tal idag, vara en början. Vi får se vad som händer framöver men jag vill fortsätta att ha Emil som en viktig person i mitt liv. Kram, allt gott till dig!
/Carina
juni 4th, 2010 at 14:57
Tack carina jag är oxå otroligt glad att fått lära känna dig!! Du är bäst!! Men vi kommer hålla kontakten hoppas jag!!
juni 4th, 2010 at 15:08
Du är kanon! Bra tankar, fin skit. Du lämnar ett stort tomrum efter dig.
juni 4th, 2010 at 16:12
Tusen tack Henrik!!! Det är du som är grym! Om jag inte du smitta av dig med din energi på mig skulle jag nog inte klara många dagar på jobbet.
juni 4th, 2010 at 17:56
Det är verkligen kloka ord! Jag kommer att sakna dig i arbetslaget. Du har varit (och är) killen som inte bara tar allt för självklart utan kommer invändingar och får oss andra att tänka till en extra gång, vilket har varit mycket värdefullt.
Även om vi inte kommer att arbeta tillsammans längre kommer vi alltid att ha ”kassa arbeten” tillsammans! Om du vill ha en kommentar eller smakutlåtande på en scarfs eller glasögon lovar jag att nu ge dig min ärliga åsikt. Ha det och vi hörs. /pisspolisen
juni 4th, 2010 at 19:42
Ååååh magnus!! Du anar inte hur mycket jag har sett upp till dig och det känns bra att du kan ge mig smakråd i mode :) jag kommer definitivt att sakna er och hoppas för allt i världen att vi inte tappar kontakten!!
juli 18th, 2010 at 7:11
Tack Emil,
mycket intressant! Det glädjer mig speciellt mycket att ditt förhållningssätt liknar det som jag driver i mitt koncept LUCK – framför allt samskapandet!
Roligt om din filosofi lever kvar!
Johan (fd vikarei)
http://langecom.wordpress.com/2010/07/17/hur-sociala-media-vaxte-upp-klippte-sig-och-fick-fast-arbete/
augusti 19th, 2010 at 20:04
[...] men även andra ämnen togs upp. Mitt inlägg (sidan 223) vad mitt blogginlägg med titeln ”En romans med fjärilar i magen och lyckligt slut!” som handla om min syn på skolan och hur jag skulle vilja att den skulle se ut.Men jag [...]