03
Feb 15

BETT 2015

Jag missade helt att ge Lin Education omdöme på deras arrangemang under BETT och gör det här med en “halv åtta hos mig” omdömen. Jag ska försöka förklara för er som inte var där om vad de olika delarna innehöll och varför jag ger de det “betyg” som de får. Detta inlägg kommer nog inte innehålla så djupgående reflektioner utan det gjorde jag tillsammans med Jörgen Florheden i vår pod Plugget 2.0

Förätt!

I mina ögon så var förätten det arrangemanget som hände på onsdagen. Även om det var trevligt första kvällen med komik (som jag skratta så jag fick håll och fick en hostattack samtidigt på) och mingel så var det onsdagen som det blev riktigt intressant. På onsdagen var det gemensamt program för alla deltagare. Förmiddagen “ordning” och eftermiddagen “kaos” (ord Karl Alfredsson var extra noga att poängtera.) Ordningen bestod av 6 föreläsare a ca 20 minuter. Uppdraget för föreläsarna var att “provocera” vilket vissa gjorde mer än andra. Bäst att provocera tycker jag nog Gustaf Josefsson gjorde. Han hade en föreläsning som handla om hur snabbt utveckling sker och då främst teknik. Bonnie Stewart prata om nätverksamhället. Ewan Mclntosh prata bl.a. om konsten att “faila” för att kunna lära sig (mer om Ewan under huvudrätten). Jag nämner bara några. Ett vanligt retorisk grepp när det kommer till föreläsningar som ska vara av inspirerade karaktär när det kommer till skola är att visa upp bilder och exempel från hur skolan formades i ett industrisamhälle, och sen visa hur skolan är idag. Oftast är skillnaderna marginella. Jag har sett sådana här föreläsningar flera gånger och sällan, tyvärr, visas en tydlig bild över hur skolan borde vara. Vilket som är förstårligt. Det är bra att skolledare och andra skolutvecklare får sådana provocerande föreläsningar. Men allt för ofta kan jag tycka att det är mycket enklare att sitta och bli inspirerad än att verkligen påverka skolan i smått och i stort för att anpassa det till det samhälle vi lever i. Jag hoppas att jag och de andra fick energi att möta dagens utmaningar.

Efter lunchen var det dags för “kaoset” och visst tusan blev det kaos. Jag gillar dock kaos och jag tyckte denna del var verkligen givande. Vi skulle “spontan nätverka” med någon som slumpades (?) fram via Lins egna BETT “app”. Det gick sådär… tänk dig över 500 deltagare i samma lokal med lite halv dålig wifi. Karl och de andra på Lin var kreativa och löste det på ett bra sätt och jag fick ett trevligt möte med en förstelärare som hade just fått uppgiften att driva ett IKT-projekt på sin skola. I samtalet med henne hörde jag mig själv ge henne tips om saker jag borde ge mig själv tips. Jag borde spegla mig själv mot andra oftare och kanske ge mig själv de där tipsen för att driva utvecklingen framåt på de skolor jag jobbar på. När “kaoset” var över skapade vi grupper utifrån olika samtals områden. Jag och Jörgen Florheden diskuterade framgångsstrategier och rollen som IKT-pedagog. Riktigt bra samtal.

Huvudrätt!

Mina huvudrätter var de dagarna jag hade valt egna spår (torsdag och fredag) Jag tänkte jag skulle skriva ner några reflekterande rader om dessa.

“Leda utan att chefa” (Torsdag)

Fokus på detta spår var för oss som är informella ledare. Dagen starta med besök på Bohunt School. Innan vårt besök gav Ewan Mclntosh oss frågeställningar och uppdrag som vi skulle genomföra under vårt besök på skolan. Upplägget att komma till en skola inte bara förberedd på skolan i sig utan även ha förberedda frågor tyckte jag var bra för att veta vad man skulle kolla extra på. Besöken på Bohunt var mycket givande. De hade under en kort tid både ökat elevantalet och fått priser för hur deras skola jobba. Deras pedagogiska arbetsätt var baserad på “challange based learning”. Det jag dock blev fundersam över besöket var om de hade nått dit de var med befintlig personal eller om de hade nyrekryterat. Varför jag blev fundersam på detta var då förändringen hade bara skett på några år. Om någon vet kommentera gärna nedan. En intressant sak som jag inte hört om tidigare är att Bohunt sponsrade en annan skola. Och med det menas inte att de sponsrade ekonomiskt utan snarare kompetensmässigt. Lite som “ta den andra skolan under sina vingar”.

På eftermiddagen hade vi workshop tillsammans med Ewan Mclntosh. Vi jobba med ett intensivt och inspirerande sätt att skapa och bearbeta idéer med både utgångspunkt från besöken på Bohunt men även våra egna verksamheter. Jag gillar analoga sätta att generera idéer så detta var riktigt bra! Det ända jag skulle kunna vilja ha mer tydligt är hur jag som informell ledare skulle kunna få tips på hur jag skulle jobba. För ofta står man i situationer där man kan ha 1000 idéer som är svåra att genomföra pga ex. mandat, förtroende osv. För många delar i mitt jobb kan jag själv inte förändra/förbättra utan behöver ett tätt samarbete med andra beslutsfattande roller.

“På osäker mark” (fredag)

Fokus på detta spår var “hur möter vi ALLA elever”. Stefan Fornestedt specialpedagog och Johan Risborn Rektor var de som höll i spåret. Spåret växlade mellan föreläsning och diskussions aktiviteter. Vi dela öppet utmaningar och idéer man har i sitt jobb. Bra fm som grunda sen för studiebesöket på em. Ett studiebesök på Frank Wise School, en särskola som jobba mycket med teknik genom att stärka elevernas kunskaper och upplevelser på olika sätt. Skolan köpte aldrig teknik för teknikens skull utan fokus var på hur teknik kan öka elevernas lärande och kreativitet. Det som jag tyckte var bra med det besöket (gäller även delvis Bohunt) var deras nyttjande av lokalerna. De byggde inget nytt utan fundera mycket på vad de hade och hur de skulle kunna göra det bästa av det. Det märktes mest när vi hamna i trånga gångar. jag tänkte endel på mitt besök på Essa Academy från förra året där de rev den gamla skolan och byggde topp morden skola. Sådana besök är bra att få se men ofta går man därifrån med en viss bitterhet och tänker “om man ändå kunde…..”. Men den känslan hade jag inte på Frank Wise School. snarare tvärt om! Inget är omöjligt.

Efterrätt!

En efterrätt med många smaker var galan. Egentligen rätt så enkel tillställning med ett band och prisutdelning. Men tanken på att alla var uppklädda och att vi hade självaste galan på Science museum gjorde upplevelse större. Jag nätverkade och minglade såklart. Träffa många som jag har haft kontakten via nätet eller i andra sammahang men även träffa några nya bekanskaper. Trots att galan inte var det sista vi gjorde i London (var på torsdags kvällen) så var det en bra inramning.

Summering!

Nu ska man kanske inte egentligen ge ett summativt betyg men då konferensen är slut så gör jag det ändå. Överlag var jag väldigt nöjd med resan till London. Jag ger eventet 8,5. Varför inte 10? Jo för jag tror inte att man ska ge en 10 för att det går alltid att göra det bättre. Det som får det hela att sjunka ner till 8.5 handlar mycket om mitt egna deltagande. Jag var på alerten men skulle kunna vara mer. Jag hade en inställning med fokus på problem/utmaningar än att fokusera på utveckling. Jag måste verkligen fundera på hur min inställning/sinne ska vara när jag åker på kompetensutveckling ex. konferenser i framtiden.

Liknande inlägg


Leave a Reply

2019 Emil Jansson
Proudly powered by WordPress, Free WordPress Themes, and Linux Hosting