Utrymme för reflektion!

Denna blogg är ett sätt för mig att reflektera öppet. Det kanske inte är något nytt :). Jag har sen ett tag tillbaka haft ett behov att öppet reflektera. Jag tänker rätt mycket och tyvärr ofta för mycket. Många sömnlösa nätter. Oftast då dock om ämnen jag inte bloggat om. Men jag upplever mig som en kreativ person som vill få utlopp för mina tankar. Mina vackra/underbara/otroligt duktiga kollegor på Riksgymnasiet för döva & hörselskade har till och med gett mig ett persontecken som är en variant på ordet Kreativ fast mer “oändlig kreativ”.
Det som dock oroat mig mycket är vad jag ska göra med mina tankar. Jag bestämde mig för ungefär ett halvår sen att jag delar “allt” öppet. Jag har till och med gått så långt att jag tackat nej till erbjudande om att sälja min “kunskap” i form av videoguider/ondemand kurser. Jag har inget behov av att ta betalt och tackade nej. Den bästa valutan för mig är att någon (även om det bara är en) uppskattar det jag gör.

Rätt eller fel?

En sak jag har reagerat på när man uttrycket starka åsikter, så som jag ibland gör via min blogg eller facebook, är att det ska vara så otrolig fokus på om man har rätt eller fel. Jag har ingen prestige i att ha rätt. Jag var mer oroad förut att ha fel, det blev ofta otrevlig ton då. Nu är det struntsamma. Internet/sociala medier ger oss människor en röst och om vi inte vågar uttrycka oss saker oavsett om de är rätt eller fel vart tar det oss då? Jag menar jag kan ju alltid ändra mig. För även om “på internet finns allt kvar” så växer vi ständigt som människor och att erkänna att man har fel är ett sätt att växa. Sen kan jag tycka att mitt bloggande ibland inte handlar om att jag har rätt eller fel. Det handlar om att jag vill tömma mitt huvud på funderingar/tankar. Och ibland har det även vart ett sätt att kunna sova. Fast en sak som jag kommer att ha svårt att “jobba bort” är frågan jag alltid ställer Camilla (min tjej) innan ett inlägg publiceras “kommer detta inlägget misstolkas? Kommer någon bli arg på mig?” Vet inte om jag ska sluta att ställa den frågan. För det är ett sätt för mig att typ “säkerhetställa” om mitt blogginlägg är bra att publicera överhuvudtaget. Jag tror att vi valt att inte publicera några inlägg. Eller vad säger du Camilla? (Just när hon läser detta så sitter hon och “rättar” mitt inlägg som hon alltid gör… min stavning/grammatiska uppbyggnad är inte alltid den bästa)
- Jo, visst är det så! /Camilla

Personligt varumärke!

Jag kommer aldrig dölja att denna bloggen är ett sätt att presentera vem jag är. Det är en del av mitt personliga varumärke. Inga konstigheter!

Tack för att ni läser min blogg! Många stora kramar!

Liknande inlägg

• 21 februari 2013 -- Video: Personligt varumärke på internet!
• 21 januari 2013 -- En förebild del 1 Karin Brånebäck @braneback
• 05 januari 2013 -- Såhär tänker jag!
• 11 september 2011 -- Sommaren är slut nu va? Jag blickar framåt!
• 14 maj 2011 -- Prästen är ”24/7 människa” sen länge

Liknande inlägg

• 16 maj 2013 -- Jag Gråter! Ja nu gör jag det!
• 15 maj 2013 -- Områden skolor alltid ska jobba med!
• 07 maj 2013 -- Ta tid och möt kollegor(pedagoger)!
• 28 april 2013 -- Skola ska inte hålla på med ”satsningar” utan ständig utveckling!
• 20 april 2013 -- Rektorns roll i en 1:1 skola!

Liknande inlägg

• 21 januari 2013 -- En förebild del 1 Karin Brånebäck @braneback
• 16 januari 2013 -- Tre hinder som jag har i jobbet som IKT-pedagog!
• 11 september 2010 -- Nej, skolan ska inte spärra facebook!!! #skola
• 07 september 2010 -- Ska skolan spärra facebook för eleverna? #skola
• 17 maj 2013 -- Därför bloggar jag!

Vissa teman i skolan borde inte finnas!

En sak jag har reagerat på är att jag ibland ser vissa skolor/lärare i Sverige, nästan bearbetar vissa områden lite i “checka av”-anda. Jag menar “då har vi gjort det! Vi går vidare!”. Oftast görs detta i form av att man gör ett tidsbegränsat tema. Jag tycker att i vissa områden så kan man inte göra så. Visst det är bra att man belyser vissa områden i ett tema/projekt, men det får inte sluta där. För att hitta dessa områden tog jag hjälp av acebookgruppen och jag ska i detta inlägg försöka lista upp några avdessa.

Informationskompetens

Att beta av ett ämne som informationskompetens (källkritik osv. Tack Maria Bjerregaard så att jag hitta rätta ordet) bara sådär kan bli väldigt taffligt. Att vara kritisk till informations trovärdighet, digitala som analoga (till och med muntliga) är något som är otroligt viktigt att ständigt förbättra, även som vuxen.

Demokrati i praktiken

Helena Roth la till ämnet demokratin i praktiken och Petter Bergenstråhle skrev “Demokrati som sagt det är det stora, och inte bara i ett beslutande perspektiv utan i också utifrån värderingar. Dvs vad är demokratiskt och vad är inte demokratiskt? Hur stor makt kan en majoritet utöva över en minoritet? Kan ett demokratisk taget beslut vara odemokratiskt? Människors lika värde. Rättigheter och skyldigheter i ett demokratiskt samhälle osv.”

Entreprenörskap

Ett av de ämnena jag hade som förslag var entreprenörskap, då pratar jag inte enbart om företagande utan på entreprenöriellt tänkande som Johline Zand skrev. För mig är det självklart att jobba med entreprenörskap i skolan, men för de som det inte är det (antagligen rätt få då “entreprenöriellt lärande” är ett pedagogiskt uttryck som trenda för några år sen) kan jag tycka att det blir väldigt konstigt om det betas av i ett kortare tema. Framförallt om man inte lägger det i ett verkligt sammanhang.

Normer

Ett av mina alternativ som jag skrev i inlägget i facebookgruppen var Genus. Per-Daniel Olsson skriver att han skulle ta med Mångfald och diskriminering på hans lista på områden som skolan ständigt ska jobba med och där ingår Genus. Johline Zand skriver “Det nämns mycket om genus, mångfald och diskriminering (i Facebook tråden). Som någon sa så är normer någonting som bör behandlas och under den kategorin hamnar allt detta. Vad är normer, vem/vilka skapar normer och varför tycker vi att de är nödvändiga? Hur påverkas vi av normer och hur bryter vi ner dessa?”

Kommentar/summering

Dessa är bara några exempel på områden som jag (och de i diskussionen) tycker inte (enbart) ska bearbetas i ett tema utan ständigt “vara på schemat”. En kommentar som Petter Bergenstråhle skrev var “Mycket samhällskunskap i den här tråden. Bara en reflektion om vi ska prata traditionell ämnesindelning och var innehållet och målen finns i de olika kursplanerna. Stort ansvar vilar på samhällslärarna med andra ord.” Min replik var “ja visst är det samhällskunskap mycket av dessa områden ligger i men ska skolan vara så smala att de lämnar över dessa stora områdena till en lärare… jag ser hur det blev med datorkunskapen (är IKT-pedagog) där en datorkunskapslärare tog allmänna ”IT-användningen” = lärare såg det inte som deras ansvar = de själva kan inte grunderna. Jag tycker detta är områden som egentligen inte är kopplad till yrket lärare utan (vuxna) människor med ungdomar “ även Helena Roth skrev “tycker tråden i sig borgar för att på allvar ifrågasätta ämnesindelning, om vi tillåter det att begränsa oss. Tycker de mesta av dessa områden kam lyftas av allt & alla, oavsett vilket ämne en lärare har, eller om jag befinner mig någon annan stans. För som Emil säger ‐ detta är inte en skolfråga. Detta är en samhällsfråga & vi behöver alla ta vårt ansvar!” och Petter håller med “Håller självklart med er Emil och Helena, min poäng var att mycket av det som vi nu listar troligtvis sköts i samhällskunskapen. Jämförelsen med den IT‐ansvarige är slående. Tror att det lätt blir så när det är ett så tydligt innehåll i ett ämne.”

Detta blogginlägg skrev jag öppet i delat Google Drive dokument. Ett nytt sätt att vara transparent som jag kanske oftare ska anamma. Och för att vara extra transparent så delar jag med mig av kommentarerna i facebooktråden som ett >>>dokument här<<<. Hoppas det är okej för de berörda.

Liknande inlägg

• 01 september 2010 -- Lärare borde oxå ha praktik (apu)!! #skola
• 16 maj 2013 -- #Skolchatt eftersnack
• 16 maj 2013 -- Jag Gråter! Ja nu gör jag det!
• 07 maj 2013 -- Ta tid och möt kollegor(pedagoger)!
• 28 april 2013 -- Skola ska inte hålla på med ”satsningar” utan ständig utveckling!

Sluta prata om/med ungdomar utan börja använda tillsammans med ungdomar/elever!

I mycket jag läser pratas det om att man ska prata med ungdomar om deras internetvanor. Jag vill säga till er som inte vet hur sociala nätverk/medier fungerar är “PRATA INTE MED UNGDOMARNA/ELEVERNA! VAR DÄR DE ÄR!” För hur kan du ha en åsikt om ex. facebook, twitter, kik, instagram, flashback osv om du inte själv vet hur det fungerar. Om du även är så naiv att du går på allt som skrivs i (gammel) medier om sociala medier om hur “ont” det är, så är du riktigt illa till.

Var på en föreläsning med Elza Dunkels (riktigt bra föreläsning) och slogs av tanken att det var många i publiken som hade en “aha” upplevelse när Elza förklara hur ungdomar nyttjar nätet. Micke Gunnarsson kör liknelsen med föräldrar som hänger med sina barn på fotbolls cuper men har ingen aning om vad som händer på Minecraft eller WoW. Varför är det så? Vuxna/vårdnadshavare/lärare måste ha en större förståelse för hur sociala medier/nätverk fungerar i samhället och då även hur ungdomar använder dessa verktyg i sin vardag. Ofta skylls det på att ungdomar inte kan behärska de kommunikationsverktygen som internet ger de, men jag kan påstå att jag möts för ofta av motsatsen. Vuxna/vårdnadshavare/föräldrar skapar sig en bild av sociala medier som de sen håller sig fast vid, medans ungdomar ser möjligheterna. Det vi ofta glömmer i denna diskussion är att vuxna (förhoppningsvis) har ett mognare förhållningssätt. Man läser oftare i (gammel) media hur ungdomar nyttjar sociala medier för att skada varandra, men det finns även tendenser på att detta förekommer i “vuxenvärlden”.

Ungdomar fattar!

Detta kanske låter helt knäppt, men ungdomar har förstått kraften i de kommunikationsvägar internet erbjuder de just nu. De vet att ett slag i ansiktet är småpotatis jämfört med att kränka/trakasera/mobba en klasskamrat på nätet. De vet även hur stor röst de kan få med hjälp utav sociala medier och hur de kan använda de för att skapa en förändring. De vet även hur okunniga vuxna/vårdnashavare/lärare kan vara i dessa områden.

Tyvärr pratas det (nästan) bara om de negativa delarna som ungdomar använder internet till. En vän sa en gång “internet är som en kniv, du kan skära fina tunna skivor skinka, tälja en gubbe av en pinne och kan döda med den. Det är du & samhället som bestämmer hur kniven ska användas. Så är det med internet också”

Jag sa en gång till mina elever när jag undervisa “När ni kommer ut i yrkeslivet kommer ni ha en stor kompetens och det är att kommunicera på internet. Jag har fått lärt mig det, medan ni är uppvuxna med den kompetensen och ser den som en självklarhet”

Så det jag vill säga till alla vuxna/vårdnadshavare/lärare är att nu är det dags att sluta att prata om sociala medier (och ungdomars användning) utan använda det istället.

(det trista med detta inlägg är att sannolikheten att de som jag riktar detta inlägg till inte läser det är ganska stor)

Liknande inlägg

• No Related Post

Samtalen är viktiga!

Som IKT-pedagog ska man inte jobba ensam. Det behöver inte betyda att man ska ha andra IKT-pedagoger runt om sig på skolan, utan snarare att man ska driva “IKT i undervisningen” agendan tillsammans med kollegorna/pedagogerna på skolan. Jag som IKT-pedagog är den som alltid har IKT-pedagogik på schemat men alltid tillsammans med mina kollegor. Så under ungeför ett års tid (tog ungefär ett halvår att lära känna skolan) börja jag skapa relationer med mina kollegor. Jag tog mig tid att lyssna på de och lyfta om något är bra och inte döma om något var mindre bra. Oftast möter lärarna mig i min hemmaplan (mitt kontor) men nu de två senaste dagarna har jag aktivt rört mig ut i skolan och försökt att hitta de där naturliga mötena som kollegor har. Du vet de där mötena när man sitter bredvid varandra och bara slänger ut en fråga eller påstående och se om någon nappar på det. Dessa mötena fungerar bäst i arbetsrum där fler än två sitter. Så jag tog min dator under armen och gick in i ett arbetsrum måndag morgon och sa “här sitter jag idag!”, Var lite fräck och fråga inte utan bara tog platsen :). Vi samtala om arbetsbördan för lärare runt betygstider, vikten av att skapa en “vi anda” hos elever och pedagoger. Sen efter lunch tog jag datorn och förflytta mig till ett annat arbetsrum. Samtalet där blev om omdefinierat lärande och hur man skapar en lärande miljö där eleverna ser att det finns miljoner möjligheter för att lära sig nya kunskaper och visa detta? Hur skapar man en miljö där lärande är i fokus och eleven kör? Vi prata även om att våga vara bäst och våga visa det för andra i kommunen.
Idag hjälpte jag en kollega med att installera ett större program och medans jag gjorde det berätta jag för henne att jag tycker att hon är en fantastisk professionell pedagog och att jag har i flera tillfällen även sagt detta till andra om henne. Jag prata även med tre pedagoger om hur pedagogiken/undervisningen kommer att förändras när 1:1 rullar in i Örebro kommuns gymnasieskolor. Jag sa att det måste finnas rum för att vara positiv till IKT i undervisningen men även kritiskt. Men det farliga kan vara när man tar bara ett parti och är blind för den andre sidan. Vi prata även om att skolan (generellt i Sverige) måste sluta att vara ett steg efter utan fundera på hur den kan vara före i samhällsutvecklingen. Som ni ser så var det inga små diskussioner jag hade med mina kollegor under dessa två dagar.

Vad menar Emil?

Jag tror att ni har listat ut vad jag vill säga med detta inlägg. Det är just att våga ta tid för att möta sina kollegor och våga ställa de stora visionära frågorna tillsammans med de små konkreta. Våga tycka något där man varken har rätt eller fel. Våga skapa goda relationer för att tillsammans vara allvarliga men även ha otroligt kul.

Liknande inlägg

• 20 april 2013 -- Rektorns roll i en 1:1 skola!
• 03 mars 2013 -- Hjälp mig skapa en behovsmatris!
• 10 februari 2013 -- IKT-pedagogik handlar om ett förhållningssätt!
• 05 april 2012 -- #IKThelaDagen blev jätte bra!
• 16 maj 2013 -- #Skolchatt eftersnack

Ibland måste man låta sig själv uttrycka saker oavsett hur krystade de låter och det är just det jag tänker göra nu. I detta inlägg ska jag försöka beskriva hur jag ser på människor. Detta kan man tänka sig att det kanske kommer att vara rätt svårt men för mig är det rätt enkelt.

Se upp och inte ner!

När jag var yngre så var mina förebilder/idoler, människor som var väldigt långt borta. Jag pratar om musikartister, skådespelare, idrottsutövare m.m. Men sen några år tillbaka uppskattar jag mer människor som jag har i min närhet, både vänskapligt och yrkesmässigt Att uppskatta människor har jag alltid gjort, men skillnaden nu är att den där pirriga känslan man kan få av att träffa tonårsidolen sker dagligen, då jag väldigt mycket ser upp till dem människorna jag har fått möjligheten att lära känna. Genom att inspireras av andra i min närhet stärkte jag mig själv. Jag vet inte varför men jag har alltid haft det svårt att själv ta beröm och på det sättet har jag inte haft fokus på mig själv (även om det ibland kan tolkas så på min digitala närvaro). Ibland har jag till och med glömt mig själv eller medvetet valt bort min egen hälsa pga att jag trivs så otroligt mycket av att andra ska lyckas. Nu vill jag verkligen inte att ni ska kommentera detta “ta hand om dig själv!” bla bla bla… för mig handlar andras lycka mycket om min egen lycka.

DU ÄR BRA!

En sak som jag har upptäckt är att människor, likt mig själv, har svårt med att ta beröm som vuxen. Jag säger ofta till människor i min närhet att de är otroligt bra. Senast nu i veckan faktiskt när jag hade ett samtal med en kollega (besluta att inte skriva namn i detta inlägg så att det inte skulle misstolkas men du vet vem du är). För mig är människor förebilder och jag tycker det är viktigt att de vet att jag tycker det. Som liten lärde min far mig att alla människor är värda att stå högst upp på prispallen. Ja, jag använder en sport metafor för att min far har alltid sysslat med idrott och då främst som fotbollstränare från ungdomslag till elitnivå. Han har alltid sett människan oavsett vem det var. Något som jag tackar han otroligt för att han lärde mig som ung.

Relationer!

Sen jag var liten har jag alltid vart fascinerad av att träffa nya människor. Till en början var det självaste träffandet som var i fokus. Jag satte mig i sammanhang där jag ständigt byte umgänge och var ute efter nya “kickar” av nya människor. Nu när jag är äldre (ja snart 29 år) uppskattar jag mer relationerna. Jag ler ofta för mig själv när jag tänker på vilka fantastiska människor jag får krama dagligen eller när vi ses då och då.

Liknande inlägg

• 17 maj 2013 -- Därför bloggar jag!
• 16 maj 2013 -- Jag Gråter! Ja nu gör jag det!
• 21 februari 2013 -- Video: Personligt varumärke på internet!
• 21 januari 2013 -- En förebild del 1 Karin Brånebäck @braneback
• 16 januari 2013 -- Tre hinder som jag har i jobbet som IKT-pedagog!

Bitcoin Explained from Duncan Elms on Vimeo.

Liknande inlägg

• 28 mars 2013 -- #IKThelaDagen gick bra! + samlade tankar
• 09 mars 2013 -- Jag pratade IT i undervisningen i P4 Morgon Örebro
• 25 februari 2013 -- 2 Lästips! #skola
• 21 februari 2013 -- Video: Personligt varumärke på internet!
• 17 februari 2013 -- InternetWorld Krönika: Ta inte min keps!

Liknande inlägg

• 31 januari 2013 -- 19 Sjukt bra låtar : Januari 2013!
• 29 december 2011 -- Topp 100 bästa låtar 2011 enligt @EmilJansson
• 18 april 2011 -- 18 sjukt bra låtar so far 2011
• 14 februari 2011 -- 7 sätt du hittar ny musik på spotify!
• 09 januari 2011 -- Vecka 1 (teknik, musik, social audio & mänskligt beteende)

Liknande inlägg

• No Related Post

Skolor/kommuner/koncerner gör “satsningar” på olika områden hela tiden. Det är allt från Bedömning för lärande (formativ bedömning), entreprenöriellt lärande och kanske det som är mest vanligast just nu 1:1/”IT i undervisningen”. Misstolka mig inte, det är inget fel på områderna… snarare tvärtom. Men ska de vara “satsningar”? Vad händer när “satsningen” är slut? För de flesta av dessa är i projektform. Människor får både tid & utrymme under en tidsram att tillsammans skapa “nya” förutsättningar. Men den dagen projektet “läggs ner” vad händer då? Självklart förlängs projekt ibland eller blir det endel av den ständiga utvecklingen.

Ständig utveckling!

Jag tror snarare att skolor/kommuner/koncerner ska försöka nå en ständigt utveckling av sin verksamhet. Jag tycker att @AndersWockatz tänker helt rätt.

När en skolor/kommuner/koncerner ständigt är under utveckling och ständigt funderar på hur man kan bli bättre så tror jag att saker som BFL(formativ bedömning), EL, IT i undervisningen kommer att ske naturligt. Fast jag vet inte… är jag kanske naiv som tror det? Jag har inte jobbat så länge inom skolansvärld (6 år… oj! så länge) men det jag har upplevt är att dessa “satsningar” oftast ses som “en sak till att göra”, vilket de blir när man lägger fram de som en “satsning”. Och ibland kan det t.o.m bli så att man inte går in i “satsningen” hel hjärtat.

Vem väljer riktning!

Jag har flera gånger pratat om professionella pedagoger och professionella pedagogisk ledare, men det jag inte har nämnt så mycket (iallafall inte i min blogg) är politik. Det som oroar mig mycket när det kommer till skola är att det för ofta är politiken och då inte alltid grundad i beprövad forskning. Så därför vill jag säga att låt skolorna skolutveckla. Låt pedagoger och rektorer vara de proffs som de är och låt de föra skutan (i samråd med skolverket osv). En bra skola lyssnar även på eleverna och för de som en naturlig del i hur skolan ska utvecklas. För ska jag vara helt ärlig så är jag trött på att politiker (läs Jan) för ofta kommer in och styr och säger mellan raderna “dagens skola är inte bra” och ibland finns det en tydlig ton “det var bättre förr” (läs fortfarande Jan). Vilket jag tycker att i båda dessa påstående (som jag tolkar) är helt fel. För det första kan man idag inte generalisera alla skolor och dra alla över en kant. Sen tycker jag det är så sjukt kass inställning att ständigt berätta hur dålig skolan är och dess pedagoger, visst det finns många utvecklings områden men jag tror inte på att skolan vinner på att veta att de är dåliga. Det är som om en tränare skulle säga till sitt fotbollslag innan en ny säsong börjar “Ni vet alla att ni suger… så antagligen kommer jag att byta ut er alla eller så lägger vi ner laget” sen några matcher in och laget har vunnit 2 av 5 “Ni suger fortfarande.. de matcher vi vann var bara av tur!”
Och angående “det var bättre förr”, så kan man inte jämföra en skola förr med dagen skolan, då samhället har förändrats så pass mycket under en kort tid.
Nu kanske jag sväva ut men det jag vill är att låt skolorna stå för utvecklingen! Och utveckla skolan ständigt!

Nu tänker ni säker “men forskning då?”. Jag vet inte om jag är naiv men jag förväntar mig att skolutveckling i skolorna ska grundas i beprövad forskning/studier.

Fördelar med “satsningar”!

En fördel med satsningar är att det ofta innebär finansierings möjligheter. Samtidigt tycker jag att skolor alltid ska ha bra ekonomisk grund för att ständigt kunna utvecklas och det kanske är en utopi att tänka så.

Våga tänka högt!

Hur tänker ni? Våga tänka fritt och skriv en kommentar här nedan eller prata med mig i de olika sociala nätverken jag deltar i. Jag kan ha fel, jag kan ha rätt… men vet ni vad! Ibland måste man våga strunta i det och berätta vad man tänker på! Så gör det du med!

Liknande inlägg

• 16 maj 2013 -- #Skolchatt eftersnack
• 16 maj 2013 -- Jag Gråter! Ja nu gör jag det!
• 15 maj 2013 -- Områden skolor alltid ska jobba med!
• 07 maj 2013 -- Ta tid och möt kollegor(pedagoger)!
• 20 april 2013 -- Rektorns roll i en 1:1 skola!