Finns inte låten på spotify finns den inte överhuvudtaget!

Jag brukar ofta fastna i en situation när man hittar ett band/artist som är bra, men sen sökar man på spotify och där finns inte en enda låt. Vad gör jag då? I de flesta fallen så glömmer jag bandet/artisten och går vidare efter musik att lyssna på. Detta fick mig att tänka och på något sätt känns det skit dumt. För att för några år sen var jag helt inne på myspace och då sluta jag ofta att lyssna om jag inte fick tag på låten i digital kopia som jag kunde ha i min ipod. Innan det så köpte jag skivor och sluta istället lyssna på banden/artisten om de inte gick att få tag på i skivaffären. Detta fick mig att inse hur stort spotify egentligen är för musiken just nu. Jag tror det är en tidsfråga tills istället för att säga ”vadå köper du musik?” till att man istället frågar ”vadå laddar du hem musik?” Detta har sina fördelar och nackdelar att ha all musik man lyssnar på på ”internet”

Fördelar

1. Utbudet – Spotify erbjuder en otrolig katalog och möjlighet att hitta ny musik
2. Tillgängligheten – Du kan ha spotify var som helst. du behöver ingen 160 gb ipod (som jag äger och aldrig använder) för att kunna ha all musik du älskar med dig när du tex. reser. Du har allt i din iphone/android mobil.
3. Det digitala sociala ”namedropping” – namedropping är ett fenomen som finns i alla kulturer tror jag. Inom musik är det att man sitter och diskuterar musik och rekommenderar artister/band eller låtar i ett samtal. Men nu när man kan ”skicka” en låt till fin facebook vän med en drag-and-drop rörelse så skapas det nya möjligheter att namedroppa
4. Kan spellistorna ersätta skivsamlingen? – Läs punkt 1. på nackdelar.

Nackdelar

1. Samlandet försvinner – Jag var/är ett popsnöre och att ha en fin skivsamling är något man vill skryta över när vänner kommer på besök. Så frågan är: kan spellistorna ersätta skivsamlingen för att visa om att man kan sin musik eller har bra smak?
2. Missar musik – Även om man hittar musik så missar man otroligt mycket med. Det har vi visserligen gjort hela tiden och musiktillgången har aldrig varit bättre än nu. Men musiker/skivbolag väljer bort sig själv och på så sätt riskerar att försvinna i dagens galna flöde.
3. Tappas värdet i musiken? – Försvinner de stora artisterna? Kommer vi få se några nya mega artister med miljontals fans? Förut när tillgängligheten var svårare, kunde artister som Elvis, Roling Stones och ABBA ändra miljontals människors sätt att leva. Vilka artister kommer min generation att höja upp mot skyarna eller kommer detta fenomen att försvinna?

Detta inlägg borde jag ha skrivit för länge sen, men det slog mig när jag diska att mitt sätt att se/lyssna på musik har förändras och jag är rädd att kärleken för konsten försvinner.

PS. Jag köper fortfarande musik på CD och LP, så missförstå mig inte. Men kanske inte i samma utsträckning som förr. DS.

Har fått nytt jobb eller jag mena tillbaka mitt förra!

Som jag skrev i ett inlägg i början av sommaren så har jag slutat som lärare. eller har jag verkligen det? Ja för grejen är denna att jag fick för några dar sen ett samtal där mitt gamla jobb erbjöd mig nytt jobb. Intressant!! Jag fundera och självklart rådfråga med mamma och tacka sen ja. Det är en 62.5 % tjänst och detta skapar en ypperlig möjlighet för att plugga distanskurser och även satsa hårdare på olika webbprojekt som både är nedskrivna på papper eller finns i mitt huvud. Som ni kanske märkte skrev jag ett inlägg nyss om att det är så krångligt med att söka jobb (detta var en tidinställt inlägg som jag skrev för några dar sen). jag står fortfarande för att det är krångligt att söka jobb men fr.o.m 1 augusti så är jag lärare (igen).

Så min fråga är! hur transparent kan jag vara som lärare när det kommer till sociala medier?

Ska det verkligen vara så svårt att söka jobb?

Just nu är jag i en fas där jag letar nytt jobb. Jag är inte än arbetslös men inom en snar framtid ska jag registrera mig igen på arbetsförmedlingen. Men hoppet är att jag ska försöka att undvika att registrera mig och gå direkt till nytt jobb (man kan i alla fall önska). Jag är inte kräsen alls när det gäller jobb och söker det jag är kvalificerad till och ser vilket jobb jag än söker som nya utmaningar. Men det jag mest blir frustrerat över när man söker är alla dessa jobb sajter. Jag förstår poängen med de, att det skapar smidigare möjligheter för arbetsgivarna att enklare kunna leta människor som är mest lämpade för yrket men för mig som jobb sökande så tror jag att jag har fyllt i mer formulär på olika sajter (careerbuilder, studentconsulting, aditrorecruit för att bara nämna några jag är registrerad på) än sökt jobb om man ser till tidsmässigt. För grejen är att jag har suttit och jobbat med mitt CV för att få den så bra som möjligt och till och med pratat med kunniga folk i hur man skriver CV, sen hittar man det där jobbet som är så sjukt bra och man måste registrera sig på ytterligare en sajt. Visst man kan köra copy paste på många när man fyller i CV men ibland är det helt andra förutsättningar. Detta borde kunna lösas på ett bättre sätt. Jag har kollat lite på #nyttjobb #jobb hashtaggarna men även där är man tvungen att registrera sig på en extern sajt för att kunna söka jobbet.

Så min fråga är! ska det verkligen vara såhär krångligt?

Socialaorebro.se börjar ta sin form

Pusselbitarna börjar falla på plats och socialaorebro.se börjar saknat men säkert ta sin form.  Vi som ligger bakom sajten har länge haft svårigheter att hitta tid för projektet, men nu när sommaren har kommit (semester) så har vi funnit tiden och träffat varandra mer ofta, både online och offline, face to face eller genom telefonsamtal. Vi har fått många klapp på ryggen men även feedback både på innehåll och design, något vi uppskattar mycket. Saker som gjort den senaste veckan är:

• Intervjuat Gustav Holmström, en ung IT-entreprenör som bland annat bloggar på na.se om teknik (intervjun finns längs ner i detta inlägg).
• Intervju med Kal Ström, en av delägarna till Happy User och även en av grundarna till sajten dagensskiva.com (denna intervju ska redigeras inom kort, så håll ögonen öppna).
• Vi har även börjat kartlägga bloggar i Örebro län.
• Jag har även blivit intervjuad av sajten Örebro Online

Mer saker är på gång, men tyvärr inget jag kan prata om just nu. Jag tycker det är spännande att träffa människor som Gustav Holmström och Kal Ström, då de har delat med sin av goda tankar både när kameran har varit på eller inte.

(ursäkta den dåliga ljudkvaliteten)

En romans med fjärilar i magen och lyckligt slut!

Idag slutar jag mitt jobb. Från och med idag är jag inte läraren Emil Jansson längre utan bara Emil Jansson. Jag tänkte summera mina två år som lärare och dela med mig lite av tankar om hur min resa som lärare har varit.

Lärare 24h

Det finns ett uttryck som lyder ”sportsman 24h” som innebär att man satsar fullt ut, dygnet runt, till sin idrott och för mig har rollen som lärare varit så, både på gott och ont. Att vara lärare är så mycket mer än att bara stå i klassrummet och undervisa, förutom rättning, bedömning och att ge feedback till eleverna så är man även en förebild. Därför har jag nästan alltid på något sjukt sätt tänkt ”hur uppfattas jag nu?” Jag tycker det är viktigt som lärare att uppfattas som en seriös person men samtidigt inte vara för stel. Man ska skapa ett förtroende från eleverna och det gör man på olika sätt beroende på vem man är. Jag är 25 år och var 24 när jag började som lärare. Åldern har helt klart vart en fördel och en nackdel. Fördelen är att jag kan relatera till eleverna. Nackdelen är svårigheten att bygga upp respekt. Detta är något jag kämpat med under min två år, och jag kan säga att jag idag är nöjd (dagen jag slutar) med den respekt jag får från eleverna. Jag kanske inte är den stänga läraren, utan snarare den läraren som byggt upp min trovärdighet med fokus på dem mjuka värderingarna.

Är skolan modern?

Ja, jag vill påstå att den skolan jag jobba på är modern och har alltid som mål att vara i tiden. Men är skolan överlag i Sverige modern i den form som den är idag?Gymnasieskolan är till för att vilja lära sig och inte tvingas till att lära. Skolan är för eleverna och deras mål och inget annat. Tyvärr är det inte så, för när eleverna kommer till gymnasiet är det många som är skol-trötta efter ha haft nio år på grundskolan. Ordet skola är inte det ballaste ordet de vet. Om jag skulle filosofera lite hur jag skulle vilja att gymnasieskolan (vi pratar fortfarande generellt och inte om den skolan specifikt jag jobba på) skulle se ut, så skulle jag basera den på vad eleven vill och vad de har för mål. Jag vet att det är svårt som 16 åring att sätta upp mål, men det är där vi som lärare/pedagoger/coacher ska hjälpa dom att formulera sina mål. En mål fokuserad elev ser var de är på väg och förstår sambandet i det de lär sig. Tänk er såhär, att istället för att läraren gör uppgifter baserad på kursplaner & kursmål, är det eleven själv som skapar projekt utifrån kursplaner & kursmål. Låter eleven själv bestämma hur deras skola ska se ut och då kanske den inte ens heter skola. Detta kanske är en utopi men jag vet att några kollegor har testat liknande modeller kring vissa kursmål och oftast med bra resultat. På sätt och vis jobbar den skolan jag har jobbat på enligt denna princip, men jag skulle vilja att eleven själv kunde rikta sin utbildning mot det specifika målet den har satt upp.

Tiden räcker inte till! Jag räcker inte till!

Ett problem jag har haft under året är att jag vill så mycket men hinner inte med allt jag vill. Jag skulle helst vilja möta varje elev individuellt och ha styrkesamtal med var och en av de. Peppa de för att lyckas & ge de verktyg utöver vad som står i kursplanerna. Men man hinner inte. Nästan hela detta år jobba jag 62.5 % och kom i stort sett till jobbet och hade lektion och sen gick hem. Så detta stycket är egentligen riktat till de elever som läser detta. Jag ville verkligen, verkligen vara där för er men ibland hann jag inte med. Detta är något som jag grubblat över mycket och delvis skäms över. För jag tror att man behöver stärka eleven och lära känna eleven för att sen kunna på en individ nivå coacha eleven för att lyckas med studierna och utanför studierna.

Om jag lär dig så lär du mig! Är det en deal?!

Min syn på att lära ut handlar mycket om att vara prestigelös, ingenting är mitt och ingenting är ditt, vi gör detta tillsammans, lärare och elever.  Detta är ett tankesätt jag har haft under min tid som lärare. Min inställning är att från och med när jag går in i klassrummet, eller snarare innanför skolans portar, att aldrig vara varken över eller under någon. För jag tror om jag lär en elev eller kollega någonting eller bjuder på mig själv som person så kommer jag få många upplevelser och kunskaper tillbaka. Därför är mitt motto: Jag lär dig, om du lär mig!

Tusen tack för upplevelserna och vänner för livet.

Som en summering av detta blogginlägg vill jag bara säga att den skola jag jobbde på har fått mig att ändra synen på gymnasieskolan som form för utbildning. De människor som jag har mött under de två åren bär på ett stort hjärta i alla led, från lokal vårdaren till rektorn, så tänker man på elevernas bästa både studie resultatmässigt och även för de som individer. Ni är så jävla grymma och jag vet att jag har sagt det flera gånger men detta är värt att upprepa. NI ÄR BÄST!!!
Tack för två helt underbara år.

/Emil Jansson, Örebro
(detta inlägg har automatiskt publicerats och när du läser detta så står jag säkert på en trottoar och hejar på alla studenter som åker i sina flak)